"Renegade. The Making of a President", av Richard Wolffe (Crown Publishers, 2009)
Trots att det redan har publicerats rader av böcker kring Barack Obama och det amerikanska presidentvalet 2008 finns det fortfarande mycket som inte har sagts, beskrivits, analyserats, berättats. Det blir tydligt när man läser "Renegade", skriven av Richard Wolffe, journalist på Newsweek och MSNBC. Det är en fantastiskt välskriven bok, och det var många gånger svårt att lägga den ifrån sig.
Till skillnad från andra böcker som jag har rekommenderat här handlar den här boken inte i första hand om presidentvalet som sådant eller om kampanjstrategierna eller den politiska kommunikationen. Den handlar lika mycket eller mer om Obama själv: hans historia, personlighet, erfarenheter och upplevelser både före och under valkampanjerna. Tack vare att Wolffe fick följa med kampanjen på insidan, och att Obama ställde upp på en lång rad exklusiva intervjuer under både primärvalskampanjen mot Clinton och den slutliga valkampanjen mot McCain, kommer Wolffe mycket närmare både Obama och hans kampanj än andra böcker som jag har läst. Det ger boken en nästan oöverträffad närvaro och närhet till Obama och hans kampanj. Bokens litterära kvaliteter är också mycket högre än i andra böcker jag har läst om Obama och presidentvalet – med undantag endast för Obamas egna böcker.
Den här boken kan därför starkt rekommenderas alla som antingen är intresserade av Barack Obama som person eller politiker, eller de amerikanska presidentvalskampanjerna 2008. För de som är intresserade av politik och samhälle är det perfekt sommarläsning. (2009-07-15) (A)
"The Inheritance. The World Obama Confronts and the Challenges to American Power", av David E. Sanger (Harmony Books, 2009).
För de flesta utanför USA är författaren till den här boken antagligen inte särskilt välkänd, men David E. Sanger är chef för New York Times’ redaktion i Washington. I den rollen har han en inblick i politiken och tillgång till källor som få andra utanför toppskiktet bland amerikanska beslutsfattare, vilket han utan tvekan haft nytta av när han skrev den här boken.
Boken handlar om amerikansk utrikespolitik under de senaste åtta åren och de utmaningar som Obama har ärvt från Bush. Fokus ligger dock inte på Irak, som i många andra böcker, utan på utvecklingen i och utmaningarna som är förknippade med Iran, Afghanistan, Pakistan, Nordkorea och Kina. Genomgående gör Sanger bedömningen att problemen har förvärrats och är allvarligare nu än när Bush tillträdde som president – och att politiken under Bush antingen har förvärrat problemen eller åtminstone inte bidragit till deras lösningar.
Boken utgör dock ingen partipolitisk inlaga. Medan den är mycket välskriven och lättläst inom sin genre skulle den innehållsmässigt lika gärna kunnat skrivas av en forskare som av en journalist. Genomgående är den mycket välunderbyggd, informerande och övertygande, och det är en av de bästa böcker jag har läst så här långt om de världspolitiska utmaningar som Iran, Afghanistan, Pakistan, Nordkorea och Kina utgör. Om man söker ökad kunskap om och förståelse för de problem som hänger samman med dessa länder är detta en bok som definitivt kan rekommenderas. Den gör att man både blir och känner sig informerad – även om den samtidigt gör att det svårt att inte bli pessimistisk när det gäller hur utmaningarna ska mötas och problemen kunna närma sig sin lösning. (2009-05-03) (B)
"Anti-Americanisms in World Politics", av Peter J. Katzenstein & Robert O. Keohane (red) (Cornell University Press, 2007)
Debatten om anti-amerikanism har funnits länge, men har varit särskilt levande sedan USAs invasion av Irak för cirka sex år sedan. Reaktionerna på Obamas seger och hans resor i Europa och nu latin amerika har av många tolkats som en ny möjlighet att bryta negativa åsikter och stereotypa uppfattningar om USA, det vill säga att motverka anti-amerikanismen. Men vad är egentligen anti-amerikanism, hur ska den tolkas, hur omfattande är den, och vilka konsekvenser kan den få? Detta är frågor som står i centrum för analyserna i "Anti-Americanisms in World Politics". Som titeln antyder är anti-amerikanism inte något singulärt fenomen, utan det finns många olika former av anti-amerikanism, med olika rötter och olika grad av avståndstagande från USA. För den som är intresserad av USA, dess ställning och makt i världspolitiken, och av anti-amerikanism som fenomen, är detta en bok som starkt kan rekommenderas. Genomgående är den mycket välskriven och präglas av både nyanserade och skarpa analyser, och för att vara en redigerad bok är den dessutom ovanligt väl sammanhållen. (2009-04-19) (B)
"The Thirteen American Arguments. Enduring Debates that Define and Inspire Our Country", av Howard Fineman (Random House, 2008)
För en svensk kan det ofta vara svårt att förstå amerikansk politik och amerikansk politisk debatt. Det är egentligen inte särskilt konstigt, med tanke på de stora skillnader som finns mellan Sverige och USA historiskt, kulturellt, religiöst, socialt och ideologiskt. Samtidigt är amerikansk politik vare sig mer eller mindre logisk än svensk politik. Däremot är den annorlunda, och för att förstå den behöver man förstå den amerikanska historien och politiska kulturen. I det sammanhanget är den nysläppta boken "The Thirteen American Arguments" av Howard Fineman, journalist på Newsweek, mycket läsvärd. I boken diskuterar och analyserar han tretton konfliktlinjer i amerikansk politik, och spårar deras historiska rötter. Det handlar om vem som ska räknas som en person, vem som ska räknas som en amerikan, religionens betydelse i samhälle och politik, maktbalansen mellan kongressen och presidenten, USAs roll i världen och hur mycket makt som ska ligga på den federala respektive lokala nivån, för att ta några exempel.
Boken är genomgående mycket välskriven och intressant, och den gör det enklare att förstå vilka dimensioner som ligger under och bakom de dagsaktuella politiska debatterna och konflikterna mellan och inom Demokraterna och Republikanerna. Om man vill öka sin kunskap om och förståelse för amerikansk politik – och därmed bli bättre på att analysera den – är detta en bok som starkt kan rekommenderas. (2008-10-19) (B)
"True Enough. Learning to Live in a Post-Fact Society", av Farhad Manjoo (John Wiley & Sons, 2008)
För några år sedan myntade komikern Stephen Colbert begreppet "truthiness" – något som inte behöver vara eller inte ens är sant, men som ändå känns riktigt och som vi därför väljer att tro på. Det är ett lysande begrepp, som fångar det faktum att människan ofta väljer att sätta tro framför vetande, samtidigt som det är skrämmande hur ofta människor väljer att sätta "truthiness" framför "truth". Om detta handlar "True Enough", en riktigt välskriven och tankeväckande bok som jag råkade snubbla över av en slump i bokhandeln häromdagen. Boken är skriven av en journalist och är populärvetenskapligt hållen, och tar upp både teorier och en mängd exempel på hur människor – vanliga människor, till både vänster och höger, ibland lågutbildade, ibland högutbildade – väljer att lyssna på och tro på budskap som stämmer överens med deras förutfattade meningar, även när all tillgänglig fakta talar emot dem. Forfarande finns det exempelvis många som tror att Saddam Hussein låg bakom terrorattackerna mot USA den 11 september, att det fanns massförstörelsevapen i Irak, eller att valfusk låg bakom Bush’s valseger inte bara år 2000 utan också 2004, för att bara ta några exempel. Kopplat till den nu pågående valrörelsen i USA har jag själv mött människor som bestämt hävdar att Obama är muslim, trots att det inte finns någonting som stödjer en sådan tes. Inte minst Internet och politiserade radio- och TV-kanaler har gjort det mycket enklare för människor att välja mediebudskap som underblåser deras förutfattade meningar, vilket ytterligare har underminerat distinktionen mellan åsikter och fakta, truth och truthiness, journalistik och pseudo-journalistik.
Att välja att tro på det som passar de egna förutfattade meningarna är en mänsklig tendens som ingen kan svära sig helt fri från. Samtidigt är det i slutändan var och en av oss som bestämmer i vilken utsträckning som vi väljer att sätta tro eller vetande främst. I det sammanhanget är "True Enough" mycket läsvärd, och kan förhoppningsvis bidra till att fler människor får upp ögonen för de risker som det innebär för både individer och samhälle när tron på sanning och fakta undermineras av pseudosanningar och truthiness. (2008-10-09) (A)
"The War Within. A Secret White House History 2006-2008", av Bob Woodward (Simon & Schuster, 2008)
För bara ett par veckor sedan släppte Bob Woodward, mest känd som en av de journalister som avslöjade Watergate-skandalen, den fjärde och sista boken om George W. Bush’s tid som USA:s president. De tre tidigare böckerna är "Bush at War", "Plan of Attack" och "State of Denial", av vilka jag har läst samtliga utom den sistnämnda. När Jill Abramson på New York Times recenserade "The War Within" i söndags konstaterade hon att även om det finns saker man kan vara kritisk mot när det gäller Woodward’s projekt att följa Bush’s tid vid makten och hur han hanterade terrorattackerna mot USA och krigen i Afghanistan och Irak utgör dessa böcker de bästa som finns om Bush’s presidentskap: "cumulatively these books may be the best record we will ever get of the events they cover". Hela recensionen finns tillgänglig här.
I detta kan jag bara instämma. Som ingen annan har Woodward fått möjlighet att intervjua centrala aktörer inom Vita Huset (inklusive Bush), den amerikanska militären, försvarsdepartementet och andra delar av det amerikanska maktetablissemanget, och han har dessutom haft tillgång till en rad hemliga handlingar. Genom detta ger hans böcker en inblick i hur beslutsfattandet gick till, hur centrala maktaktörer resonerade och vilket beslutsunderlag de hade, och i konflikterna mellan olika aktörer så som de utspelade sig bortom offentlighetens ljus. Resultatet är inte bara en serie böcker som dokumenterar de senaste sju åren och krigen i Afghanistan och Irak, utan också fyra mycket välskrivna och spännande – om än också bitvis skrämmande – böcker om makt och maktutövning på den högsta nivån. De kan absolut rekommenderas om man är intresserad av politik och samhälle i allmänhet, och av Bush’s tid vid makten och krigen i Afghanistan och Irak i synnerhet. Det betyder inte att böckerna är invändningsfria – själv önskar jag att den kritik som Woodward riktar mot Bush i "The War Within" hade riktats mot honom mycket tidigare, i de första böckerna när kritiken också var befogad och dessutom hade kunnat bidra till förändring – men de är mycket läsvärda. (2008-09-29) (B)
"Fashionable Nonsense. Postmodern Intellectuals’ Abuse of Science", av Alan Sokal & Jean Bricmont (Picador, 1998)
I mitten av 1990-talet genomfördes en mycket intressant – och omtalad – bluff av fysikprofessorn Alan Sokal. Trött på olika postmoderna tänkares kunskapsrelativism och missbruk av teorier och begrepp hämtade från naturvetenskaperna, skrev han en artikel till tidskriften Social Text, en framträdande tidskrift för postmodernt och cultural studies-tänkande. Artikeln han skrev hade den närmast obegripliga titeln "Transgressing the Boundaries: Toward a Transformative Hermeneutics of Quantum Gravity". I artikeln låtsades Sokal tillhöra de postmoderna kritikerna av tron på vetenskaplig rationalitet och existensen av en objektiv verklighet, och han använde sig flitigt av naturvetenskapliga teorier och begrepp för att "bevisa sin tes" – dock på ett missvisande, felaktigt eller innehållsmässigt tomt sätt. Här hade historien kunnat sluta, om inte tidskriften hade publicerat hans artikel full av nonsens. Nu publicerade tidskriften hans artikel, varmed Sokal avslöjade bluffen: Fullt medvetet hade han försökt härma det sätt som olika postmoderna tänkare på ett felaktigt sätt använder sig av naturvetenskapliga teorier, genom att skriva en innehållsmässigt obegriplig och tom artikel för att visa på bristerna i kunskap eller intellektuell hederlighet hos ett antal postmoderna tänkare. Skandalen var ett faktum, och detta intellektuella bråk hamnade till och med på New York Times förstasida.
Den här boken kan ses som en uppföljare till Sokals bluff, och för alla som värnar om vikten av kritiskt tänkande, gedigen kunskap om det man uttalar sig om, och tron på att det finns sanningar bortom "sociala konstruktioner" och subjektiva upplevelser, är detta en bok som starkt kan rekommenderas. Egentligen borde den ingå som obligatorisk litteratur på olika kurser i metod och vetenskapsteori. I boken (som även innehåller bluff-artikeln och den artikel Sokal skrev för att avslöja och förklara bluffen) går Sokal och Bricmont igenom vad ett antal framstående postmoderna tänkare har skrivit, med fokus på hur de använder olika naturvetenskapliga teorier och begrepp, och visar hur de antingen a) inte har en aning om vad de skriver om eller b) medvetet vilseleder läsarna, samtidigt som de c) ofta skriver fullständigt obegripligt och blandar ihop äpplen och päron. Bland de postmoderna tänkare som analyseras och kritiseras hör Julia Kristeva, Jacques Lacan, Paul Virilio och Jean Baudrillard. Resultatet är en mycket intressant, läsvärd och ja, rolig bok, och man behöver inte vara expert på naturvetenskapliga teorier och begrepp för att läsa den. Den må vara tio år gammal, men den är minst lika aktuell idag som när den publicerades. (20071205) (B)
"I trygghetsnarkomanernas land. Sverige och det nationella paniksyndromet", av David Eberhard (Prisma, 2006)
Det här är en bok som borde ha skrivits för länge sedan och som verkligen förtjänar att läsas av så många som möjligt. Författaren, överläkare och chef för den psykiatriska akutmottagningen vid S:t Görans sjukhus, väckte debatt för ett par år sedan när han skrev en artikel på DN debatt där han hävdade att strävan efter trygghet gått för långt. Den tesen fördjupar och driver han nu vidare. Mycket kort och förenklat hävdar författaren att vi har ett överdrivet behov av trygghet och kontroll över både möjliga och omöjliga faror, och att denna eviga trygghets- och kontrollsträvan har blivit ett betydligt större problem än otryggheten eller farorna i sig. Vi har förlorat förmågan att ställa krav, både på oss själva och på andra, och att värdera omgivningen på ett rimligt sätt. Resultatet är inte bara att allt fler drabbas av panikångest och oförmåga att hantera mindre motgångar, utan också att Sverige som land har drabbats av ett nationellt paniksyndrom och ett slags trygghetsnarkomani. Det i sin tur leder till lidande, handlingsförlamning och ökad otrygghet, vilket i sin tur väcker ännu mer krav på trygghet... i en ond spiral.
Man behöver inte hålla med författaren om alla delar av hans resonemang för att inse att han har många poänger. Den här boken kan öppna många ögon som länge varit allt för slutna, och förhoppningsvis kan den bidra till en ny debatt. I längden är den nuvarande färdriktningen inte möjlig; tryggheten kan aldrig bli absolut, och varje försök att göra den absolut riskerar att leda till både ökad otryckhet, minskad frihet, och ja, förtryck. (20070824) (A)
"The Assault on Reason", av Al Gore (Penguin Press, 2007)
I takt med att den politiska temperaturen i USA blir allt högre släpps också fler politiska böcker. En av de senaste i raden är "The Assault on Reason" av förre vice presidenten Al Gore, numera mer känd för sitt arbete mot global uppvärmning. Om man är intresserad av amerikansk politik är detta en bok som definitivt kan rekommenderas. Det gäller särskilt om man vill ta del av konsekvent, hård och – i mitt tycke – mestadels saklig kritik mot Bush och Republikanerna. Boken handlar emellertid inte bara om partipolitik i snäv mening, utan om vikten av en politisk debatt som präglas av saklighet och rationalitet – och vilka faktorer som idag kväver en sådan debatt. Det är mestadels i det sammanhanget Bush får kritik för hans sätt att vilseleda det amerikanska folket och begränsa informationsfriheten. Även medierna, sättet att bedriva politiska kampanjer och kunskapsrelativismen kritiseras på ett sätt som stundtals är klart influerat av Neil Postmans klassiker "Underhållning till döds". Sammantaget är det med andra ord en mycket intressant, viktig och välskriven bok – och det är inte utan att det vore spännande om Gore valde att återigen kandidera till presidentposten (20070622) (B)
"Dreams from My Father", av Barack Obama (Three Rivers Press, 1995)
Det var med viss skepsis som jag köpte "Dreams from My Father" av Barack Obama, en av de ledande presidentkandidaterna för Demokraterna i USA inför valet nästa år. Böcker skrivna av politiker kan ofta vara intressanta, men de är sällan de roligaste att läsa. Den här boken skrev dock Obama redan 1995, långt innan han var känd och framstående som politiker. Det i kombination med att boken handlar om hans mycket annorlunda uppväxt – med en mor från USA och en far från Kenya, till stora delar fostrad av sina morföräldrar, boendes på Hawaii och i Indonesien innan han flyttade till det huvudsakliga USA – gjorde mig dock nyfiken. Boken kan ses som en memoar, och handlar om Obamas uppväxt, hans sökande efter identitet och sina rötter, och den tid då han arbetade med att hjälpa fattiga svarta i Chicagos förorter. Den är mycket välskriven – Obama skulle mycket väl kunna bli professionell författare – och fascinerande, och kan rekommenderas alla som generellt sett tycker om att läsa memoarer och biografier. Är man dessutom intresserad av amerikansk politik och av Obama som politiker, känns boken närmast som självklar läsning. (20070514) (A)
"False Alarm. The Truth About the Epidemic of Fear", av Marc Siegel (Wiley, 2005)
För ganska exakt ett år sedan tipsade jag om "Are We Scaring Ourselves to Death?" (se nedan). Den centrala tesen i den boken är att rädslan i sig ofta är ett större problem än det vi är rädda för, och att vi – åtminstone symboliskt – riskerar att skrämma oss själva till döds.
Nu har det kommit ännu en bok på ett liknande tema: "False Alarm", av Marc Siegel. Det är en mycket intressant bok, inte minst därför att författaren är läkare. På sida efter sida diskuterar och analyserar han olika faror och risker som myndigheter och medier har hypat under de senaste åren (från antrax till sars, fågelinfluensa och galna ko-sjukan) och hur farliga de egentligen är. Slutsatsen är klar: Risken att drabbas för de faror som har varnats för är i de flesta fall mycket liten, och uppmärksamheten och rädslan för "farorna" oproportionerligt stor. Men inte nog med det: rädslan har i sig negativa konsekvenser för människors hälsa.
Slutsats? Vi kanske inte skrämmer oss själva till döds, men till sämre hälsa. Slutsats 2? Varje gång medierna skrämmer upp människor i onödan bidrar de till sämre hälsa. Slutsats 3: Få saker kanske skulle vara lika effektiva i kampen mot ångest- och rädslorelaterade hälsoproblem som minskad mediekonsumtion, alternativt mer ansvarsfulla medier. Slutsats 4? Detta är en mycket intressant och välskriven bok som starkt kan rekommenderas alla. (20070203) (A)
"Den polske rörmokaren... och andra berättelser från Sverige", av Maciej Zaremba (Norstedts, 2006)
I Dagens Nyheter idag kunde man läsa en artikel om hur "tyckandet" breder ut sig i medierna. Krönikor, analyser och andra former av i bästa fall tolkande journalistik, i sämsta fall ounderbyggt tyckande, breder ut sig på bekostnad av den genomarbetade och beskrivande journalistiken. I ett sådant medieklimat, där medieformaten mallas allt hårdare, finns det dock några journalister vars artiklar och berättande sticker ut från mängden. Det är journalister med en förmåga att se det andra inte ser och berätta det på ett sätt som är eget, orginellt och som verkligen öppnar ögonen hos läsaren. Till dem hör Maciej Zarema, som i en rad mycket intressanta reportage har undersökt Sverige och den svenska modellen. I den här boken har ett urval av hans tidigare reportage samlats, och det är mycket intressant läsning för alla som intresserar sig för politik och samhälle. Om man söker en djupare förståelse av vårt samtida Sverige, bortom branskande rubriker och allt kortare artiklar och notiser, är detta perfekt julläsning. (20061222) (A)
"Are We Scaring Ourselves to Death? How Pessimism, Paranoia, and A Misguided Media Are Leading Us Toward Disaster", av H. Aaron Cohl (St. Martin´s Griffin, 1997)
Enligt ett gammalt journalistiskt talesätt är goda nyheter dåliga nyheter. Det skulle vara en delförklaring till varför nyheterna oftare handlar om hot, risker och problem än möjligheter, lösningar och sådant som fungerar. Att det förhåller sig på det sättet behöver inte vara negativt. Tvärtom bidrar det till att problem upptäcks och kan åtgärdas. Risken är dock att vi som mediekonsumenter får snedvridna uppfattningar om verkligheten och att vi överskattar de problem och faror som finns. Kort sagt: Nyheter som ständigt uppmärksammar hur farlig och otäck världen är kan leda till att vi bildligt talat "skrämmer oss själva till döds".
Det är den tes som H. Aaron Cohl driver i denna bok som, trots att den bitvis förenklar väl mycket, är mycket välskriven, tankeväckande och stundtals rolig. Om inte annat är den en viktig påminnelse om att världen kanske inte är så farlig och att utvecklingen inte är så negativ som vi kan förledas att tro av de ständiga larmrapporterna i medierna. (20060212) (A)
"Män som hatar kvinnor", av Stieg Larsson (Norstedts, 2005)
Det är inte ofta jag tar upp skönlitterära böcker här, men säg den regel som inte har undantag. Det här är helt enkelt en av de mest spännande och välskrivna böcker som jag har läst på länge. I grunden handlar den om den grävande journalisten Mikael Blomkvist och hans försök att avslöja mysteriet med en kvinna som försvann för över fyrtio år sedan. Så långt har boken karaktären av en deckare. Men boken rör sig också i det nutida samhället och handlar även om medierna och journalistiken i allmänhet och om ekonomijournalistiken och dess brister i synnerhet. Stieg Larsson var själv journalist under många år och chefredaktör (för Expo) och är (var) därför mycket insatt i den svenska journalistiken. Dessutom är personporträtten i boken ovanligt levande för att tillhöra "deckar-genren", om den nu alls ska räknas dit. I vilket fall kan den här boken starkt rekommenderas alla de som söker spännande skönlitteratur som också har något att säga om det samhälle vi lever i. (20051110) (A)
"På given order. Från 11 september till Abu Ghraib", av Seymour M. Hersh (Ordfront, 2005)
Att läsa "På given order" är bitvis en närmast plågsam upplevelse, åtminstone för den som ser USA som ett av de främsta länderna i kampen för frihet och demokrati. I boken visar den legendariske journalisten Seymour Hersh hur USA, i det så kallade "kriget mot terrorismen", återkommande har satt såväl respekt för fakta som rättsäkerhet och grundläggande principer för internationell konflikthantering ur spel. Problemet är dock inte USA som land, utan dess politiska ledning, där Bush och ytterligare knappt tio personer enligt Hersh lyckats "besegra byråkratin, skrämma pressen, förleda kongressen och dominera militären". Resultatet visar sig bland annat i skandalerna kring Abu Ghraib och Guantanamo-basen samt misslyckandet med att stabilisera situationen i Irak och även Afghanistan. För alla som vill förstå "kriget mot terrorismen" och vägen till tortyrskandalen i Abu Ghraib kan "På given order" starkt rekommenderas. Den förtjänar att läsas inte bara av USA-kritiker, utan också av USA-vänner och dem förväntar sig vill att USA ska vara ett föredöme i kampen för demokrati, grundläggande mänskliga rättigheter och rättsäkerhet. (20050601) (A)
"Stand Up Fight Back", av E.J. Dionne, Jr. (Simon & Schuster, 2004)
För den som vill förstå amerikansk politik inför höstens presidentval tillhör "Stand Up Fight Back" de böcker som bör läsas. Dionne, författare och journalist till vänster om mitten i amerikansk politik, analyserar och diskuterar det demokratiska partiets problem, republikanernas och högerns strategier, och varför polariseringen i amerikansk politik har blivit allt starkare de senaste åren. Boken är intressant och nyttig läsning också för den som vill förstå den svenska borgerlighetens oförmåga att vinna valen och den svenska socialdemokratins starka ställning, inte minst när det gäller att formulera utgångspunkterna för debatten. (20040611) (B)
"Tjetjenien – sanningen om kriget", av Anna Politkovskaja (Ordfront, 2003)
Samtidigt som situationen i Irak och de amerikanska övergreppen där dominerar rubrikerna, pågår fortfarande det som kallas "det andra kriget" i Tjetjenien. Det är ett krig där övergreppen är vardag, där civilbefolkningen är ett mål som mycket medvetet attackeras, och där oheliga allianser mellan ryska trupper och inhemska banditer arbetar för att berika sig själva på befolkningens lidande. Samtidigt är det ett närmast bortlömt krig; bortglömt av västerländska medier, av demokratiska länders ledare, av FN, och av den engagerade opinionen i västvärlden.
Anna Politkovskajas bok är en saklig och många gånger grym, men samtidigt mycket engagerad och läsvärd skildring av det som händer i Tjetjenien. Det är också en uppmaning till oss alla att se, att inte glömma, och i den mån vi har möjlighet, att sätta press på det Ryssland som allt mer påminner om det kommunistiska Sovjetunionen och dess likgiltighet inför såväl demokratiska värden som människors lidande. (20040524) (A)
"Dödskänd", av Ben Elton (Forum, 2003)
Ben Eltons senaste bok "Dödskänd" hör kanske inte riktigt hemma här, eftersom den är skönlitterär. Samtidigt ligger bokens stora värde i förmågan att använda thriller-genrens form för att uttrycka samhällskritik. I stora drag handlar boken om en dokusåpa kallad "Husarrest", som i allt väsentligt är uppbyggd som Big Brother. I ett hus bevakat av trettio kameror och fyrtio mikrofoner vistas tio personer isolerade från omvärlden. Fast till skillnad från verklighetens Big Brother sker här ett mord mitt framför kamerorna, men utan att dessa lyckas fånga vem förövaren är.
Om man vill kan man läsa boken som en mycket välskriven och spännande thriller. Om man vill kan man också läsa den som en lysande satir över dokusåporna, vårt upplevda behov av dem, vår villighet att luras till att tro att de handlar om någon form av "verklighet" eller "socialt experiment", och inte minst, vår fixering vid berömmelse och kändisskap. (20040412) (A)
"Mot kärleken har Fidel inte en chans", av Kajsa Norman (Silc Förlag, 2003)
Av alla världens diktaturer behandlas Kuba av många som en mindre förtryckande regim. Fortfarande finns det vissa grupper som till och med hävdar att Kuba inte är en diktatur. Har man minsta kunskaper om demokrati och demokratiteori vet man att ett sådant synsätt är fullständigt orimligt. Det är dessutom ett svek mot de kubaner som kämpar för yttrandefrihet, allmän och lika rösträtt och för demokrati. Det är också ett svek mot de kvinnor och bar som kämpar för sina män, män som sitter fängslade bara för att de vågat sig på att verka som oberoende journalister och hävda rätten till yttrandefrihet. Om detta är Kajsa Normans debut- och reportagebok en både viktig och läsvärd påminnelse. (20040405) (A)
